alla helgona

Det var längesen jag skrev nått här men idag känner jag att jag behöver skriva av mig lite. 

Jag vet inte vad det är men så fort jag loggar in här så kommet tårarna. Men de är väl för att de här är min lilla "box" där jag kan vara helt ärlig med känslor o tankar utan att behöva ta hänsyn till någon som lyssnar på mig. 

Idag är det alla helgona och folk runt om i sverige tänker extra på dom människor dom förlorat.
Jag skulle säga att de är  en vanlig vardag för mig. Vilket jag tror alla mammor som förlorat sina/sitt barn skulle säga!
Jag har förlorat 2 barn. 
Den som inte har gått igenom de kan inte ens föreställa sig de.
De är en mardröm av smärta som aldrig går över.
Jag vet när jag varit hos läkaren nyligen så sa jag att att jag har så ont i hela kroppen hela tiden o dom tog miljoner prover o sånt men kunde inte hitta nått fel. Så frågade hon om jag varit med om nått jobbigt eller tragedi. Då berättade jag vad jag gått igenom. Då sa hon där har du de. 
Sorg kan både vara  psykiskt o fysiskt. Jag vet inte vilken av smärtan som är värst.....
Även fast de är 5 år sedan jag förlorade Oliver så finns smärtan fortfarande kvar....det är en smärta jag kommer få leva med.

Ända sen jag förlorade Oliver o Filippa så har  jag känt att halva mitt hjärta fattats. Jag har verkligen börjat inse att jag aldrig kommet bli samma Linnea som jag var innan jag förlorade mina 2 barn. Jag försöker  lära känna mitt nya jag. Den tjej som vet mer om livet, att allt inte är självklart, att livet inte är blommor o gröna ängar, att man inte ska döma NÅN för allt syns inte utanpå, att lära sig leva utan sina 2 barn och att lära sig hitta lyckan i livet igen. Jag tror när jag hittat mitt nya jag till 100% så tror jag att jag kommer vara en bättre människa än innan. Det tar tid....men jag ska ta mig dit!!


Jag är en väldigt ärlig person jag säger vad jag känner o tycker. Och jag har varit väldigt öppen med det jag varit med om. Både för min egen skull för de är som terapi att prata om det. Men också för alla runt omkring mig. För dom ska ha en chans att förstå mig varför jag är som jag är.
Jag har alltid varit öppen att svara på frågor kring de  jag gått igenom. Jag vill inte att de ska vara tabu att prata om jobbiga saker!
Och jag har sagt till ALLA runtomkring mig att aldrig behandla mig annorlunda pga de jag gått igenom. 
Jag älskar verkligen alla jag har runt omkring mig. Jag har inte 10000 nära o kära men jag har få viktiga o riktiga vänner o familj runt omkring mig som jag är väldigt rädd om.
Men de gör mig så ledsen när jag märker att folk i min närhet tar avstånd från mig så fort dom blir gravida.
Jag har varit ärlig o öppen just för att de  inte ska hända!
Din lycka gör inte mig olycklig!
Är de nån som vet lyckan över   en graviditet är det jag!
Är det nån som är glad för din skull så är det jag!
De enda jag vill är  att bli behandlad som alla andra.
Jag har förlorat båda mina barn...jag vill inte förlora vänner också❤.

Idag ska jag tända ljus för mina 2 fina änglabarn Oliver och Filippa❤.
Jag hoppas folk i min närhet också gör de och  skickar dom massa kärlek!
Mamma älskar er




anglaoliversmamma.blogg.se

Denna blogg handlar om mig och mitt änglabarn Oliver. Jag skriver denna blogg i hopp om att lära mig leva med att jag förlorade min son. Och i hopp om att göra de lättare för mina nära och kära att förstå hur jag känner och tänker.

RSS 2.0