Änglaföräldrar

Måndag igen...men denna måndagsmorgon blev en annorlunda morgon. Jag vaknade o såg att jag fått ett meddelande på messenger av en tjej jag inte kände igen....
Hon skrev att hon också var medlem i Änglaföräldrar på Facebook.
Där hade hon läst min historia om vad vi gått igenom med Oliver. De visade sig att för 1 månad sen hade hon gått igenom exakt samma sak samma mardröm.
Hon skrev att hon hade fastnat för min text.
För hon kände igen sig i alla känslor o tankar.
Att man kände sig ensammast i världen...
Att man känner sig värdelös som inte kan skydda sitt barn mot detta...
Att man var den ENDA som gått igenom detta...
Hon skrev att hon hade haft en sömnlös natt inatt....som många andra nätter.
Hon skrev de inte rätt ut men de kändes som hon ville prata mer med mig....
Det tog nån timme innan jag svarade henne....för jag visste ärligt inte vad jag skulle skriva.
Alla känslor från den dagen vi förlorade Oliver kom tillbaka....
Vad ska jag säga....att allt kommer blir bra?
Det blir aldrig bra....
Att du är ung du har tid på dig?
Du har ingen aning om du kommer kunna få barn.
Att tiden läker alla sår?
Njaa....3 år senare o får fortfarande ångestattacker.
Vad ska jag säga till denna tjej som lever i sin mardröm vad ska jag göra för hon bara ska må lite bättre?

Jag började tänka på den tiden strax efter vi förlorade Oliver....vad hade jag velat höra...vad hade jag velat att nån hade sagt...gjort?

Så jag skrev till henne o frågade om hon ville att jag skulle ringa henne på messenger på videosamtal för de känns mer personligt.
Hon svarade på en gång...Hon skrev JAA!!!

Så jag ringde.

Det första jag ser är en tjej i min ålder...illröd ögon....rädd förtvivlad....
Det var som att se mig själv dagarna efter vi förlorade Oliver....

Jag sa bara berätta......
Då började hon berätta från första dagen dom fick veta att hon var gravid...

Jag lät henne prata....Hon berättade om allt hur dom i hennes omgivning kände om graviditeten, hur graviditeten var, allt dom köpte hon berätta allt de där underbara som en graviditet handlat om.

Sen blev hon helt tyst....Sen brast de hon brast ut i tårar o bara grät o sa varför? Varför jag? Vad har jag gjort för att behöva gå igenom de här?

Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre....
Jag sa bara de är skit!!!! Igen ska behöva gå igenom detta!!!


Jag önskade bara jag hade varit hos henne så jag kunde få krama om henne!!

Det är det enda man vill efter man gått igenom nått sånt här.
En kram o nån som bara lyssnar!

Man vill inte höra att allt kommer bli bra o alla bortförklaringar!

Man vill bara få känna att de är skit men att nån finns där!

Vi avslutade med visa varandras små hörnor i hemmet för sina änglabarn♡.

Du är så stark Felicia♡♡♡
En evig vän kommer du bli♡!
Föralltid älskad föralltid saknad Fabian♡


Jag är så glad att denna underbara starka tjej hörde av sig.
Det var skit jobbigt att lyssna å känna alla känslor o tankar komma tillbaka på detta sätt.
Men detta hjälper också mig i mitt sorger arbete. För det är ett arbete som kommer pågå i resten av mitt liv.


Det är som att leva i en bergodalbana vissa dagar är bättre än andra.

Men som jag alltid säger jag skulle döda bara för att få ha mina barn i min famn pussa på dom å säga hur hur mycket jag älskar dom....om de bara var i en enda sekund♡

Föralltid älskade föralltid saknade
OLIVER♡FILIPPA
Mamma älskar er♡♡♡♡