Det är redan första advent. Tiden bara rusar förbi. Det är bara 24 dagar kvar till julafton och bara 12 dagar kvar tills jag och christian gifter oss♡.

December är alltid en månad som jag älskat. Det är mörkt och mysigt men blir ännu mysigare när man får ta fram lite adventsljustakar tända ljus och bara mysa.

Men det är också en av dom jobbigaste månaderna.

Det kommer många tankar på hur allt kunde varit om vi hade fått haft kvar våra barn här hos oss på jorden..

Julen tillhör ändå barnen!

Jag skulle göra vad som helst för att få fira första advent med mina barn.

Jag skulle göra vad som helst för att få se dom i ett luciatåg.

Jag skulle göra vad som helst för att få baka massa gott med dom som säkert skulle sluta i mjölkig för såna är vi.

Jag skulle göra vad som helst för att få planera och köpa massa julklappar åt dom.

Jag skulle göra vad som helst bara för att få väcka dom på julaftons morgon  och ge dom en morgon julklapp och få se glädjen i deras ögon.

Jag skulle göra vad som helst för att mina nära och kära skulle få fira jul med våra barn deras brorsbarn, barnbarn, barnbarnsbarn.

Jag skulle göra vad som helst bara för att få säga god jul till mina barn!

Allt som är så självklart för många är bara drömmar för mig. 

Jag kanske kommer få uppleva de en vacker dag om vi får barn igen.

Men jag kommer aldrig få uppleva de med Oliver och Filippa!

Och de krossar mitt hjärta.

Samtidigt som jag har alla dom här känslorna så har jag också känslor att de är länge sen jag var så här lycklig.

De låter konstigt och de känns konstigt men samtidigt inte.

För jag ska snart få gifta mig med mannen i mitt liv.

Mannen som jag har älskat i 10 års tid.

Vi har gått igenom paradis och helvetet men kärleken mellan oss blir bara starkare för varje dag som går♡.

Det kommer vara bland den finaste dagen i våra liv.

Och jag hoppas Oliver och Filippa tittar ner på oss och ser att mamma pch pappa håller ihop oavsett vad som än händer. 

Och att dom ser hur mycket vi älskar varandra och hur mycket vi älskar dom♡.

Det är mycket känslor just nu. Blandat av allt som händer och hänt.

Men de är en känsla jag haft inom mig som jag inte kunnat sätta ord på vad det är. 

Det är kärlek blandat med frustation och panik.

Men så en kväll när christian och jag satt och prata så fick han fram var det var. För han kände exakt samma sak.

Vi båda har så otroligt mycket kärlek inom oss som har byggts upp sen vi först visste att vi väntade Oliver. Men vi har aldrig fått slänga våran kärlek på någon. 

Självklart ger vi varandra hur mycket kärlek som helst. Men detta är en annan kärlek.

Vi har så länge varit inställda på att bli föräldrar och därav har de byggts upp så mycket kärlek men aldrig fått ge de till ett barn. 

Man har så mycket kärlek och trygghet som man vill ge till ett barn. 

Och tillslut blir de frustrerande när man bara går och bär på det.....

Men en vacker dag hoppas jag att vi har ett barn som stannar hos oss här på jorden.

Och det kommer inte finnas ett enda barn som är så älskat och efterlängtad♡.

Mamma och pappa älskar er♡

Oliver♡Filippa